Velvety Bedlingtons


Den första bilden av Bedlington Terrier respektive Dandie Dinmont Terrier

Bedlingtonterrierns historia

Ursrungslandet för bedlingtonterriern är England. I slutet av 1700-talet fanns en ras eller familj av terrier i Northumnerland i och omkring Rothbury Forest, vilka hölls på grund av sin mångsidiga användling och speciellt för sin kamplust. Dessa hundar parades uteslutande med varandra för att avkomman skulle få så bra bruksegenskaper som möjligt.

Ville man ha hunden till grävlingsjakt fick den inte vara för stor. Skulle den klara att jaga kaniner och fånga dem fick inte hunden ha för korta ben. Mod och stridslust måste den alltid besitta, då hundhets var mycket populärt bland gruvarbetare och smeder vid den tiden. Hundarna användes dessutom vid kapplöpning, jakt på räv, grävling, utter och råttor. Längre fram i tiden sågs de ofta på båtar och hölls där för att hålla efter råttor.

Den första hund, som benämdes bedlingtonterrier hette Young Piper, född 1825 och tillhörande Mr Joseph Ainsley i Bedlington.

Omkring 1870 skrevs rasens standard till den första utställningen och därefter började förändringen i hundarnas utseende fram till våra dagar. Hur det har gått till är man tveksam om. En mycket elegantare hund har avlats fram, delvis på bekostnad av bruksegenskaperna. Att nutidens utställningsbedlington skiljer sig från 1800-talets är inte svårt att konstatera, när man ser de första avbildade hundarna.

För att värna om rasen finns i England nu fyra olika klubbar. Den äldsta är National Bedlington Club grundad 1898. Sedan är det Bedlington Terrier Association, Midland Bedlington Terrier Club och The Working Bedlington Terrier Club. I Sverige/Norden finns Skandinaviska Bedlingtonklubben grundad 1977.


Texten är skriven av Carin Nordlander och finns publicerad i Skandinaviska Bedlingtonklubbens jubileumsbok 1977-1997.